Rakt in i hjärtat...

..verkligen rakt in i hjärtat..

Nu finns det nog ingen som kollar här längre med all förståelse.. Hur som helst så kände jag att jag måste skriva av mig lite..

Har ni sett dokumentären på SVT om hjärtsjukvården i Lund? 

Trodde aldrig att jag skulle reagera så kraftigt på den som jag faktiskt har gjort. Många minnen och känslor kommer tillbaka och man känner igen sig så mycket i föräldrarna och man tycker så synd om barnen! Tankarna går liksom tillbaka till när vi gått igenom allt det där med Astrid. Och vid varje grej som händer tänker jag på hur jag skulle reagerat om det var Astrid i stället för barnet på tv:n. Det är både jobbigt och nyttigt det där.. 

Vill verkligen inte gå igenom det igen, men det kommer att ske förr eller senare. 

Men nu först väntar en kateterisering i vår där dom ska stenta upp ena lungartären som är trång. Sen får vi se vad som händer. 

Älskade lilla skrutt!! 

Dåligt samvete!

LDet är någon inne varje dag här och kikar och jag är imponerad att ni inte gett upp efter min dåliga uppdatering. Det dåliga samvetet har kommit fram. Förlåt!

Vet inte riktigt vad ni vill veta eller vad jag ska skriva, men jag fortsätter väl på mitt spår.. Barnen.. 

För er som inte följer mig på instagram eller hört hur det ligger till med Astrid kan jag ju berätta att hon nu har en ny förträngning där dom tog bort sist. Alldeles innan aortaklaffen.. Vi var i Umeå i måndags för "second opinion" som det så fint kallas. Vår läkare här i stan är väldigt duktig, men inte lika duktig som hjärtläkarna i Umeå som bara håller på med hjärtan och är specialiserade på området. Här i stan har han haft lite svårt att se hur det ligger till, men nu har vi som sagt varit i Umeå och kollat..

T o m jag och Dennis kunde klart och tydligt se den "bit" som gör att det är lite trångt. Så det är alltså en förträngning precis innan aortaklaffen. Hjärtat är som tur är inte påverkat av det än. Vilket är bra och betyder att det inte jobbar mot så mycket motstånd än.. Jag skriver än eftersom vi inte vet hur det kommer se ut i framtiden. Nästa steg är att göra magnetröntgen för att se hur det riktigt ligger till inne i hjärtat och kärlen från hjärtat. Därefter kommer allt material gås igenom i Göteborg för att se om det behöver åtgärdas. Vi vet varken bu eller bä än. De har inte sagt rakt ut om det blir en till operation eller inte, så vi får bara vänta tills Göteborg fått ta del av materialet. 

Valgot fick vattkoppor igår, så nu väntar vi bara på att Astrid också ska få det och hoppas att det blir under de närmsta dagarna. Magnetröntgen är nämligen inbokat den 30/4 och då får hon inte vara sjuk då hon ska sövas. Så vi får se om vi måste skjuta på MR. Hoppas inte då det känns viktigt att göra det så fort som möjligt! 

En liten uppdatering har ni fått i alla fall och jag ska försöka skriva oftare! 

Här kommer lite bilder från telefonen.. 

Astrid har påskat för första gången idag.

Prickiga Valgot (nu är det ännu fler)

Världens sötaste grabb i bilen påvög hem från dagmamman förra veckan. 

Veckans sjukhusbesök

I veckan har jag varit med både Valgot och Astrid till sjukhuset, som sagt. 

Valgots besök var smärtfritt och gav egentligen inte jättemycket.. Troligtvis har han inte astma utan bara lite känsliga luftvägar så att han blir rosslig och slemmig när han blir förkyld.

De konstaterade att han var en fin och välmående kille. Vilket jag redan vet med tanke på hans storlek. Det är så roligt att jämföra han och Astrid. Det går ju inte riktigt med tanke på hennes situation, Valgot är såååå mycket större! Dennis som var en stor kille har Vagge också gått förbi. Vad hände med bebisValgot? :)

I Astrids hjärta såg allt bra ut från operationen i somras, men.. Detta återkommande men.. Troligtvis har hon en ny förträngning på aorta.. I bågen som jag fattade det.. I ett ärr från hennes tidigare operationer.. Ska det någonsin ta slut? Hoppas det inte blir trängre! Om en månad blir det koll igen och det kommer att uppföljas. I värsta fall får vi väl ställa in oss på ännu en sommar i Göteborg. 

Vi får vänta och se..

Nu börjar vi som smått få lite jul här hemma. Granen är klädd och det ligger lite julklappar under den. Snart är hela hemmet städat. Ska försöka få ordning på det sista i morgon så att jag kan njuta och få lite julstämning de sista dagarna innan jul. 

I morgon är det den årliga julvisningen på bion. Tur att Rebecca jobbar kvar så man får gå även fast man inte längre jobbar! 

Förresten så fick barnen sin nionde kusin i förrgår. Isak kom exakt på beräknat datum och det verkar som att allt gått bra. Jag och Astrid fick se honom som hastigast idag efter hjärtkontrollen. En bedårande liten kille! Längtar tills jag får snusa på det lilla knytet! 

Bildbomb till Kristin ;) (och alla andra)

Astrid på söndagmorgon

"Du skicka den till fammor å säga hej"

Valgot som klättrar överallt, detta är numer en vanlig syn här hemma

Pepparkaks-Astrid

Glad Valgot

Astrid har smakat smet efter kladdkakemuffins

Söta lilla ungen!

Valgot testar pappas radiokåpor

På fredag ska vi på hjärtultraljud med lilla fröken. Nu är det inte kollat sen vi var i Göteborg i slutet av oktober. Håll tummar och tår att det ser fortsatt bra ut! Börjar bli smått nervös igen! Hör och häpna så blev vi t o m kallade utan att jag behövde ringa! 😮

Imorgon ska vi till Barnmottagningen för att undersöka Valgot. Han har ju varit förkyld till och från sen juli. Nu är det dock mycket bättre! Så vi hoppas att det bara varit förkylning och inte astma som spökat. Hur dom nu ska kolla det? 

Konstigt

Låg och funderade lite igår och kom att tänka på när vi väntade Astrid. 

Jag var ju överlycklig och hade för min värld aldrig kunnat tänka mig att det skulle kunna vara något fel där i magen. Inte ens när vi på RUL fick ett nytt datum för att dom inte fick en riktigt bra bild på hjärtat slog det mig att det kunde vara något galet. Känner mig lite smått lurad fortfarande, varför sa dom inte att dom misstänkte hjärtfel på en gång? 

Vet inte riktigt varför jag ältar det, hon lever och mår bra. Jag är inte bitter att det blev som det blev. Vi har världens finaste tjej med en så härlig personlighet. Är mest fascinerad över vad vi egentligen har fått vara med om under hennes första  två år. Tre STORA hjärtoperationer (sammanlagt har dessa operationer tagit ca 32 timmar) och ändå har vi inte spenderat mer än ca 7 veckor på sjukhus (om man bortser från de kortare visiterna). Det är ju helt fantastiskt vad stark hon är och vilken tur vi haft. 

När vi var nere i Göteborg i slutet av oktober såg vi en stackars liten tjej som vi träffade i korridorerna mycket i Augusti. Jag vet inte vad hon har för hjärtfel eller när hon opererades, men hon har i alla fall varit där i minst 3 månader. Stackaren! 

Jag har för en stund sen skickat iväg världens sötaste tjej till dagmamman. Varje dag kommer hon med sköna kommentarer så som "det är underbart", "mamma, jag kommer alldeles strax", "han är så stilig" och man smälter ju samman när hon säger "mamma, ja ässka dig". Min lilla tjej, vad jag är tacksam att jag har dig! 

Lillebrorsan då.. 

En riktig liten galning är vad han är! Världens sötaste lilla vilding! Så olik Astrid  och min magkänsla säger att vi kommer få det tufft med honom i framtiden med alla hans upptåg. Han springer nästan nu. Vi som sa -till jul så kommer han nog gå och det gjorde han ju med råge! Det ska verkligen bli kul att följa hans framsteg. Hur kommer han vara om ett år, två år? 

Tacksam är vad jag är med två underbara ungar! ❤️

Annars väntar vi på att det ska klaffa med husflytten. Jag hoppas att alla aktörer ska kunna nästa helg! Huset måste ju stå på plats innan jul! Det är ju så bra julledighet i år. Tar man ledigt 5 dagar får man vara ledig i 2,5 vecka ungefär. Dennis skulle kunna hinna en del på huset om det nu står på plats. Jag hoppas! 

Näe nu ska jag slå igen mina blå en stund till. 

Ledsen för bloggtorkan som pågått alldeles för länge! Ni är tappra som besöker mig ändå! 

Kram till er! 

Göteborg

Hej på er!

Skrev ett inlägg strax efter vi kom hem från senaste svängen i Göteborg, men ser nu att det inte blivit publicerat.. Vi har haft lite problem med vårt internet, så det är väl därför.

Det gick i alla fall vår väg i Göteborg. Jenny, hjärtläkaren från Umeå som ibland jobbar i Göteborg och vi har haft turen att träffa henne både när Astrid opererades och nu när vi var nere, tyckte att det såg bra ut. Hon lät väldigt nöjd, vilket var en stor lättnad! Läckaget klassade hon som en tvåa på en fyragradig skala. Det var godkänt och hon sa att man kan leva med det. Så nu hoppas vi bara att det håller sig bra framöver! 

Jag frågade om det blivit bättre sen sist och hon svarade att det blivit lite bättre, men att det framför allt inte blivit sämre som dom befarade. Så det var mycket positivt och på henne lät det ungefär som att vi får se om vi behöver åka till Göteborg fler gånger. Nu ska vi inte ta ut något i förväg utan ta dagen eller kontrollerna som dom kommer och så länge det ser bra ut får vi vara supernöjda! 

Det känns som att det fortfarande kan hända mycket. I alla fall så länge Astrid växer. Men vi är hoppfulla och det var så skönt att höra att det såg bra ut! 

Idag är det 10 månader sen lille buskillen kom ut till oss och han har lärt sig gå, vår duktiga kille!! Han kryper fortfarande hellre, men ställer sig upp själv och knatar iväg. Ikväll gick han ett helt varv runt ön i köket. Jag är så imponerad av honom. Sötgrisen våran! Han är så underbar! 

Dennis har börjat jobba igen i veckan efter 4 månader hemma. Tomt, men det blir bra för kassan! ;)

En liten uppdatering fick ni i alla fall.. 

Kram till er! 

Hjärtat

Skrev detta inlägg i lördags, men det blev aldrig publicerat.. 

Hjärtkontrollen i torsdags gick helt okej. Förutom att Astrid fick panik och skrek när hon skulle vägas och mätas så skötte hon sig mycket bra! Vi fick tyvärr inte veta om det var bättre med läckaget, men på Dag lät det som att han inte trodde att dom skulle göra något åt det. Så vi hoppas att det inte ska påverka henne något. Vi får vänta och se vad dom säger i Göteborg helt enkelt! 

Idag har Astrid lekt med kusin Vida hela dagen och när hon skulle sova ville hon träffa Vida igen.. Så hon verkar nöjd med dagen! Vagge har stått själv idag en liten stund. Det är bra att han tränar balansen så att han snart knatar omkring ;) 

Älskade små ungar!

Här om morgonen satt Astrid vid frukostbordet och frågade "Vad gammal ä du mamma?, vad gammal ä pappa" 

"Jag ä tle ål" säger hon sen och håller upp tummen och pekfingret.. Sötgrisen har verkligen snöat in på att hon är tre. Hon räknar ju inte ens med tre.. "En, tå, fyla, fem, sex" ;) men jag tror att det är för att hon tror att hon är lika gammal som Vida..