Framåt

Även om Astrid är långt ifrån sitt vanliga glada jag så går det ändå framåt i återhämtningen. Vi har flyttat ut på eget rum idag och hon har inte längre morfin på dropp. 

Hon har varit ute i korridoren idag, dock endast i vagnen, men det är gott nog. Vi ska se om hon orkar cykla lite i morgon eller vara ute och gå. Jag tror att hon behöver det. Vi har fått i henne en glass och lite kräm utan kräkning idag. Hoppas  hon inser att hon kan äta nu! 

Det här är verkligen en svår ålder att ha att göra med. Hon är för liten för att förstå varför hon måste göra vissa saker eller varför hon känner som hon känner. Men hon är väldigt duktig på att uttrycka sig och hon är väldigt bestämd. Har hon tänkt en sak så ger hon sig inte. 

Men hon är duktig och snart är hon förhoppningsvis sig själv! 

Första turen ut i korridoren och kolla på fiskarna.

Hon hittade lite leksaker i dagrummet

Äta glass och kolla på film i det egna rummet är grejer det! Och en lillebror som håller sällskap är inte fy skam! 

Jobbig dag

Idag har Astrid haft det jobbigt. Hon vill hemskt gärna åka hem och säger det hela tiden.
Hon verkar ha ganska ont eller så är hon bara väldigt rädd att det ska göra ont.
Inget av det känns särskilt konstigt med tanke på vad hon varit med om.

Hon har kräkts en del efter operationen och nu vågar hon inte äta längre.
Hoppas det släpper snart!
Det är säkert morfinet som gör att hon mår dåligt!
Så vi hoppas att dom snart ska kunna sänka dosen för att sedan sluta helt och hållet.
Bara hon inte har så ont!

Men nu ska jag sova om jag mot förmodan behöver byta av den tappre fadern som kommer sitta nere hos gumman i natt.. Hon blir så orolig om hon vaknar och vi inte är där.

Jag skriver mer en annan dag!

Operation

Nu är älsklingstjejen opererad igen och som det verkar har det gått väldigt bra! 

Idag fick hon vakna och hon ligger numera nere på avdelningen istället för BIVA.

Hon är så fruktansvärt duktig min dotter! 

Kirurgerna bytte ut lappen som de satt dit under hennes första op samt tog bort en del av en muskel som var i vägen för flödet. Och dom vidgade lungartären som var trång.

Jag hoppas för allt i världen att detta är sista gången hon behöver opereras!

För det här är inte kul!

Op igår tog ca 9 timmar. Vi hade väntat oss i alla fall två timmar till, så det kändes mycket bra att det blev klart snabbare! 

Hoppas att hon återhämtar sig snabbt och slipper ha ont!

Igår när vi fick träffa skruttan efter operationen

Inskrivning

PIdag har vi alltså varit på inskrivning. Det började med blodprov = mycket skrik, följt av vägning och mätning = mycket skrik, sedan fick vi göra ultraljud = inte fullt lika mycket skrik. Det gick faktiskt bra.. En våning ner för pox-mätning, blodtryck och EKG = mycket skrik, ännu en våning ner för röntgen = PANIK.. Efter detta var det lunchtid och mitt i lunchen somnar skruttan i mitt knä. Efter lunch hade vi bara pratstunder kvar, sjukgymnast, läkare och kirurg. 

Dagen har trots mycket skrik och panik från Astrid gått ganska bra. Hon är inte långsur om man säger så.. 

Kirurgen ritade en bild och förklarade vad som skulle göras, fast på vilket sätt visste han inte än, utan det kommer att visa sig när det är dags. En väldigt skön sak att höra var att även om det blir en stor operation så bedömer dom inte riskerna som stora. Det kommer inte att vara samma kirurg som tidigare operationer, men vi känner oss ändå trygga. 

Nu ska jag sova så att vi orkar med Liseberg i morgon med kusinerna från Karlstad. 

Somnade mitt i lunchen

Framme

Nu är vi framme i Göteborg och känslan i maggropen är inte kul. Det känns så tungt det som komma skall. Särskilt när Astrid ikväll bara vill åka hem.

"Astjid åka min hus, soba min säng" lilla gumman verkar känna igen sig.

Vi bor just nu på hotellet i stan, men hoppas på att få byta till Ronald senast måndag då det skulle underlätta enormt för oss! Vi får dock se hur det blir.. 

Vi har haft två mysiga dagar på Kolmården i alla fall. 

Försöker uppdatera så mycket som möjligt så ni får veta hur det går för oss. 

Astrid vann en stor chokladkaka

Den lilla elefantbebisen 

Mina fina utanför rummet på vandrarhemmet

Bamse dockteater

Astrid stod still och kollade noga på hela föreställningen!

Valgot däremot var en vilding som tjoade, drog mamma i håret och rörde sig heeeela tiden! 

Hej på er!

Det var längesen! Jag är verkligen inte i toppform när det gäller att blogga. Jag hoppas att jag någon gång ska finna inspiration till att skriva ofta och lägga upp bilder. Nu får ni nöja er med lite mobilbilder och inlägg förhoppningsvis en gång i månaden ;) 

Sen sist har det hänt mycket med minstingen i familjen (minstingen i människoform i af) Han är inte alls lika nöjd som han varit förut, utan vill så mycket mer än vad han är kapabel till. Han far i alla fall fram på golvet som en oljad blixt (ålandes) och är nog inte långt ifrån att börja krypa. Han sitter ju själv sedan två månader tillbaka och har lärt sig att komma från liggande till sittande ställning och tvärtom. Han äter gröt och pureer och har nu helt slutat amma. och han tjoar och låter mycket, men han fortfarande skrämmande söt ;) 

Astrid utvecklar sitt tal hela tiden och har nu blivit lite lillgammal och brukar säga åt mig "Sluta bråka med mej, mamma", "Sluta tjata" och "Gå å lägge" när jag säger åt henne något. Sötrumpan! Hon har även läxat upp Lillebror när han vällt Tyras vattenskål. Först frågade hon mig "Valgot gjorte?" Sen gick hon iväg till Valgot "Dumheter Valgot, inte mer leka jatten". Hon är oslagbar denna tös! 

Hon har nu äntligen fått en kisse som hon döpt till Lala. Hon älskar att bära omkring på henne och skjutsa henne i vagnen. Katten tycker dock inte att det är lika roligt. 

"Lille bebis, lille bebis" kom hon och sjöng en dag ;)

Nu är det snart dags för resan söderut och ännu en gång börjar nerverna sättas på prov. Jag är dock tacksam att vi fått ha en fin sommar tillsammans innan operationen! 

Avslutar med en bild på mina käraste ägodelar ;)