Snart helg

God kväll!

Nu har allt lugnat ner sig litegrann och jag är inte riktigt lika orolig för Astrid. Ultraljudet i måndags gav mig inte så mycket information om läckaget, men i alla fall att det inte fanns någon vätska runt hjärtsäcken. Det är bra och tyder på att det läker som det ska! 

Astrid är glad på dagarna och lever på som att inget har hänt. Det är skönt att se henne nästan som vanligt. Det jobbigaste för henne nu är att sova.. Hon vill inte sova och jag måste sitta med henne tills hon somnar. Jag har sjukt dåligt tålamod på just det och vill gärna att mina barn ska känna sig så trygga att dom kan somna själva. Men nu när hon varit med om det hon har så är det inte konstigt om hon är lite känslig. Jag hoppas det blir bättre snart och att hon ska känna sig trygg igen! Jag får helt enkelt träna mitt tålamod!

Valgot och vi andra, men mest Vagge har blivit förkylda. Valgot sover sjukt dåligt vilket resulterar i trötta och griniga päron. Hoppas att han sover bättre snart! Saknar att sova mer än 2 timmar i sträck! Okej så farligt är det inte hela tiden.. Men han är ingen stjärna på det där med sömn. 

Nu ska jag i alla fall sova en liten stund.. 

Hemma

Nu är vi hemma, kom hem igår.

Redan på måndag ska vi på kontroll här i stan och jag längtar! Oroar mig nästan ständigt för det där läckaget och hoppas att det ser lite bättre ut! Eller i alla fall att vi kan känna oss mer lugn. Jag måste väl tänka att dom inte skulle ha skickat hem oss om det var kritiskt!! 

Det blir precis som efter båda mina förlossningar. Med kvällen kommer oron över mig. Oron att det ska hända mina barn något. Ingen trevlig känsla.. På dagen går det liksom att koppla bort, men framåt kvällen och framför allt nu när jag nattat tjejen så kryper det fram. Astrid är en stark tjej och inget kommer hända bara sådär, så jag måste försöka att låta bli att tänka på det. Det är dock inte lätt. 

Nåväl.. Annars så flyter det på.. Valgot växer och växer.. Jag vet inte om jag skrivit det, men i Göteborg kröp två tänder fram och han drar upp sig efter möbler och går lite med gåvagn. Lilla killen börjar bli så stor! 8 månader i morgon.. Hur gick det till som? Jag och Dennis skrattar åt honom varje dag för att han är sån galning! Han är så rolig att kolla på när han röjer fram! Att han är fruktansvärt söt gör inte saken sämre ;)

Skit också

Igår morse var humöret på topp, bara ett ultraljud från att komma hem. En vecka efter operationen. Då visar det sig att en klaff läcker så mycket att vi måste vänta tills kirurgerna kollat på det och det finns en plan för vad som komma skall. 

Humöret sjönk till botten och tankarna flög iväg. Måste hon opereras igen?! Nu?! Hon har ju precis piggat på sig och nästan blivit sig själv. 

Riktigt så illa var det inte..  Vi får åka hem idag, men ska tillbaka på återbesök om 4-6 veckor för att se om det läcker lika mycket.. Utifrån det ska vi sedan gå vidare.. Det som känns surt är att dom råkade skada klaffen under denna operation. Jag klandrar såklart inte kirurgen som gjorde ett fantastisk jobb med vår tjej.. Det känns bara surt! Det som är konstigt är att hon inte är påverkad av det.. Det borde man sett nu.. 

Det kan bli bättre, så nu hoppas vi verkligen på det! Jag vill inte vara med om det här igen. Det är inte kul när ens dotter skriker att hon vill åka hem, att hon vill ha hjälp eller bara gråter av panik när dom ska göra något.. Det tär på en.. Nu är jag lite gnällig, men jag tycker faktiskt synd om oss, synd om Astrid! 

Min fina, älskade, underbara dotter kan väl få slippa fler operationer? Snälla?! Snälla?!

Det här är inte kul!  😔