Idag har Astrid varit vaken och suttit i våra knän hela tiden. Hon har varit lite ledsen och velat ha närhet. Inte så konstigt med tanke på vad hon gått igenom.
Men vi har faktiskt fått sett hennes fina leende och hört ett försök till skratt. Sötnosen vår! Jag har ingen som helst aning om när vi ska få åka hem eller så.. Vi är flyttade från BIVA ner till avdelningen i alla fall. Ett stort steg i rätt riktning! Jag sover på en för tillfället tom sal (den vi låg på förra året) inatt för att kunna gå till Astrid om hon behöver mig. Det är så dumt att vi bor på hotellet i stan.. Annars hade vi bara kunnat springa ner från Ronald om hon vaknar..
Nu ska jag försöka sova så skriver jag mer en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar