Ibland kan man verkligen bli söndersurrad av sitt barn. Astrid pratar hela tiden, skriker och gör en massa väsen av sig. Man kan bli fruktansvärt trött i huvudet och less, men då klämmer hon ur sig något sött som "tack e mycke" och man smälter och glömmer allt det jobbiga ;) Jag fattar inte var hon får allt ifrån den lilla tösen.
Astrid är precis som jag var när jag var liten rädd för allt och ibland säger hon t o m "Astit jädd, mamma". Något som verkligen satt spår i hennes huvud är tomten från i julas. Ibland när Dennis knackar i väggen kan Astrid fråga "tomten?" Och senast idag, vet inte vad hon fick det ifrån men i af så sa hon plötsligt "Näe tomten komma". Då får man förklara att det inte kommer någon tomte förrän till jul. Vilket hon såklart inte förstår.. Stackaren kommer vara rädd för tomten resten av livet!
Hur som helst är hon hur söt som helst och maler på som en liten kvarn, men matt i huvudet blir man! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar