Nu är det åter vardag igen. Dennis är på jobbet och jag och kidsen hänger hemma. Vi har ju haft långledigt i nästan en vecka hela familjen. Om man nu kan kalla det ledigt att befinna sig på ett sjukhus x antal mil hemifrån och plåga lilltjejen i familjen med undersökningar?! Vi har i alla fall fått vara tillsammans hela lilla familjen.
Astrid är åter på bra humör och leker som vanligt hemma och har i alla fall för stunden glömt bort hur jobbigt hon hade det i Göteborg. Det känns lite konstigt att ha varit där utan att ha lagat något i hjärtat . Nästa gång blir det förhoppningsvis sista turen till götet. Men det återstår att se.. Jag kan inte annat än hoppas på att det ska bli bra med allt som har med Astrids hjärta att göra.
Ibland funderar jag på om jag tar det för lätt allt det där. Jag tänker ju nästan aldrig på att hon har något fel. Jag kanske borde det? Samtidigt så kanske jag blir knäpp om jag går och oroar mig för hennes hjärta hela tiden. Det är ju ingenting som syns på henne. Hon orkar och leker som att hon är helt frisk. Jag har alltid varit "nöjd" att hon haft det hjärtfel hon haft då hon mått så bra hela tiden, men det är inte lite komplicerat fel hon haft/har. Som sagt så kan jag inte annat än hoppas på att dom får till det på nästa operation. Det är tyvärr ingen självklarhet och det gör verkligen ont i magen av ovissheten. Den där "tänk om" finns i mitt huvud, men det MÅSTE bli bra! Usch, nu tänker vi inte mer på det!
Ligger just nu i sängen och kollar på sötnosen som dukar med hennes små tallrikar på en pall. Hon är ju för underbar den lilla tösen!
Jag är så tacksam för mina fina barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar