Ny vecka

I morgon är första dagen på den nya veckan som kommer att vara en händelserik sådan.
Börjar bli lite smått nervös inför Astrids sövning.
Varje sövning innebär en risk, men jag tror inte att det ska gå annat än bra.
Jag har börjat fundera lite på vad jag och Dennis ska hitta på medan hon är på undersökning.
Det känns nästan som när vi lämnade över henne på operation i somras.
Som tur är så är det ingen som ska skära i vår lilla Astrid denna gång!

Tankarna för mig verkligen tillbaka till den dagen då vi följde med en liten sovandes Astrid (bilden ovan) till narkosläkaren för överlämning. Det känns helt sjukt när jag tänker tillbaka på det.
Har det verkligen hänt oss? Är det möjligt? Dagen kommer jag ihåg som om den var igår och känslan jag hade i magen under den dagen går inte att beskriva. Det skulle bli så fantastiskt skönt när operationen var avklarad, men samtidigt visste vi ju inte om hon skulle överleva. Det gjorde hon och med vilken kämpaglöd sen.. Det är så underbart att se henne idag trots att hon inte är helt frisk så syns det inget på henne.

Astrids mormor brukar kalla henne för "Krokstas egna lilla sol" när vi är där och hälsar på.
Hon är nästan alltid glad och under veckan som har gått så har hon blivit så stor.

-Hon pekar på allt och säger "Dääh"
-Hon härmar ljud och rörelser
-Hon tar sig fram på golvet i ryslig fart och fingrar på det mesta
-Hon vinkar (oftast till sig själv i spegeln)

Hon är fantastisk min lilla tjej! Jag tror inte det går en dag utan att jag och Dennis förundras över att den där lilla tjejen är vår, bara vår älskade lilla dotter.

Helgen som varit har vi varit på babysim, ätit middag hos svärföräldrarna, haft besök av Sofia och Daniel,   gjort barnmats storkok och bara tagit det lugnt.

Nu ska jag hoppa i säng så jag orkar med morgondagen.

Solstrålen