Nu vill jag spola fram tiden tills i Augusti.

Jag blev tvärless på all väntan och oro.

Vill att lillan ska vara ute och opererad med ett bra resultat.

Vill bara kunna hålla henne i famnen och veta att allt är bra.

Idag känns allt väldigt långt bort.

Graviditeten har känts som en evighet.

Men.. om man tänker tillbaka så har det gått fort.

Jag väntade och väntade ju på att det skulle bli jul så vi fick berätta.

Nu är det maj..

2 månader sen har vi henne ute och jag är så nyfiken!