Fy för sjukhus och särskilt här i Göteborg, vi hade det så mycket bättre i Umeå.
Här delar vi rum, vi får inte sova tillsammans. Vi kan inte gå utanför rummet tillsammans.
Personalen har inte tid att kolla henne.
Operationen är flyttad..
Inget går våran väg..

Nu längtar vi hem mer än någonsin.. Och det jobbigaste har inte ens börjat.
Nu är jag väldigt gnällig, men vi tycker faktiskt synd om oss själva!

Jag skulle verkligen behöva nya krafter!