måndag 19 september 2011

Astrid på sjukhus del 3 (innan och under operation)

Jag och Dennis åkte med ett vanligt flyg vid 7 på morgonen den 12 juli. Astrid fick åka ambulansflyg.
Vi höll inte på att ta oss hela vägen till Göteborg då det hade blivit något galet vid bokningen.
Efter lite panik från min sida, snälla flygvärdinnor och en bra pilot så fick vi åka med i alla fall.


Ronald Mc Donald hus

När vi kom fram till sjukhuset hade Astrid inte kommit än, så vi gick och installerade oss på Ronald huset där vi skulle bo. 


Astrid åkte i denna kuvös i flyget ner till Göteborg

När hon kom tog vi emot henne och fick lägga henne på hennes sal.


Salen Astrid låg på innan operation


Astrid i hennes säng

Nästan på en gång började personalen att undersöka Astrid. Ultraljud, blodprover, röntgen m.m..
Vi hade fått tid för operation den 14 juli.
Dagen innan operationen gjordes fler undersökningar, vi skulle bada henne med Descutantvål och få information av kirurgen som skulle operera.

Tvätt med Descutantvål

Man skulle tvätta henne med tvålen 3 gånger innan operation. 2 gånger kvällen innan och 1 gång på morgonen precis innan operationen. Första tvätten gjordes vid 18.00 på kvällen den 13 juli. 

Överallt skulle hon tvättas

Kirurgen som skulle operera Astrid kom in till oss på salen och berättade om operationen. Det var det absolut jobbigaste jag varit med om under denna resa. Hjärtfelet var större och svårare än vi någonsin hade trott och dessutom hade dom hittat förträngningen på aortabågen.
Han var stencool och gav oss absolut inga förhoppningar alls. Han sa att det var en väldigt riskfylld operation och att det fanns en rad olika komplikationer som kunde inträffa. Jag försökte hålla tillbaka tårarna, men tillslut brast det. Det dom skulle göra var i af att byta plats på aorta och pulmonalis, stänga hålet mellan kamrarna, flytta kranskärlen och vidga aortabågen. Han sa att det var 3 avancerade operationer i en och att det skulle ta hela dagen. Han gjorde oss också förberedd på att operationen kanske skulle flyttas till den 15 juli och att dom kanske inte skulle klara av att göra allt på en och samma operation. Han sa också att den här operationen var viktig för henne, annars skulle hon få ett kort och jobbigt liv.

Sköljning

Torkning

Operationen blev som vi var förberedda på framflyttad till fredagen den 15 juli. Det blev alltså ännu en dag av väntan. Vi fick gå igenom lite bilder på andra bebisar som varit med om operation och kolla på alla sladdar och nålar hon skulle ha efter operation. Allt för att vi inte skulle få en chock när vi kom upp till intensiven. 

I väntan på att få gå upp till operation somnade Astrid i pappas knä



8.30 skjutsade vi upp Astrid i hennes säng till operationen. Vi möttes av narkosläkare som väntade på oss. Vi fick ge Astrid en hej då-puss och sedan gå ner för att vänta på att operationen skulle vara klar.

Det blev en lång dag av väntan, vi försökte koppla bort tankarna genom att sova, gå på promenad, äta ute och se en film. Vid 19-tiden började nervositeten komma och det var svårt att inte tänka på hur det gick för Astrid. 20.30 ringde kirurgen och berättade att dom kunde göra det dom ville, men att det inte var över ännu. Astrid hade en jobbig tid framför sig..

Ingången till barn-IVA

När Astrid var inkopplad på intensiven ringde en sköterska och sa att det var okej att komma upp.

Första mötet efter operation

När vi kom upp möttes vi av en svullen, sovande liten bebis med ett helt hjärta.
Hon hade som ni ser ser sladdar överallt.

Svullen nyopererad bebis

Vi hade förberett oss på den värsta synen någonsin, men när vi kom upp såg vi inte annat än vår lilla fina tjej. Det var underbart, men samtidigt läskigt att få se henne igen. 

Fortsättning följer..

4 kommentarer:

  1. Så svårt att förstå vad ni gått igenom men det blir lättare att försöka förstå när du skriver om det. Jag inser att jag verkligen inte fattat hur allvarligt det var. Shit vad ni har varit starka! Och lilla Astrid som fick en så tuff start på livet...

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Kickan.. så himla svårt att förstå! Tack för bilderna och att du berättar! Ni är en så stark familj och Astrid är en kämpe utan dess like!

    SvaraRadera
  3. Jag är helt tagen av din berättelse! Otroligt vad ni gått igenom! Kan inte annat än instämma i de andras ord att ni är starka!

    SvaraRadera
  4. Jag är också väldigt tagen, ryser i kroppen och det bränner bakom ögonen. Skickar en stor KRAM till dig! Och såklart till resten av familjen också.

    SvaraRadera