Just nu sitter jag med en sovande Astrid i famnen.
Det finns inget underbarare.. Sitter och läser om andras liv med hjärtebarn och det är verkligen intressant! Plötsligt slår det mig att Astrid har blivit så stor..
Hon är ingen pyttebebis längre..
Nog är hon liten, men så mycket större än när hon föddes..
En gnagande tanke sitter fast i mitt huvud.
Tänk om jag missar ett tecken på att det är något galet med hjärtat.
Det är ju korrigerat och ska inte vara något problem, men tänk om..
Tur att vi snart ska på kontroll igen!
Hon andas ju normalt, äter som hon ska och växer.. Det borde inte vara något..
På lördag slutar vi med hennes mediciner, hoppas det går bra!
Näe nu ska jag försöka lägga henne i sängen och hoppa i min egen själv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar